Vad är de direkta utsläppen av växthusgaser (scope 1)?

Scope 1: utsläpp från egna källor, ingen inköp

Scope 1 är de direkta utsläppen av växthusgaser från källor som företaget själv äger eller kontrollerar. Tänk på gas för uppvärmning, bränsle för egna fordon och egna produktionsprocesser. Det utmärkande kriteriet är kontroll: handlar det om en installation eller ett fordon som företaget själv förvaltar, är det scope 1. Om utsläppen uppstår hos ett annat företag — energileverantören, en transportör, en underleverantör — faller det inte under scope 1, även om företaget betalar för det.

Detta distinktion är precis anledningen till att kunder frågar om scope 1, 2 och 3 separat: det förhindrar dubbelräkning i kedjan och klargör vem som kan påverka vad. Inköpt elektricitet och värme hör till de indirekta utsläppen från inköpt energi (scope 2), och utsläpp från underleverantörer eller genom användning av produkten hos kunder faller under utsläppen i värdekedjân (scope 3). En frågelista som frågar om scope 1 vill alltså specifikt veta vad som kommer från den egna skorstenen, pannan eller fordonsflotan — inte vad som händer "bakom mätaren" hos någon annan.

Där detta distinktion kommer ifrån: GHG-protokollet

Indelningen i scope 1, 2 och 3 kommer från GHG-protokollet, den internationella standarden som nästan alla kundfrågelistor om utsläpp baseras på. Om företaget inte har ett scope 1-värde tillgängligt är svaret på frågelistan vanligtvis helt enkelt "nej" eller "okänt" för den posten — inte en uppskattning som inte är underbyggd. Ofta frågas också i samma lista om den totala energiförbrukningen per år och om en eventuell målsättning för att minska utsläppen; dessa värden är relaterade till scope 1 men är ett separat svar med en egen källa.