Betalar företaget alla sina anställda minst lagstadgad minimilön?

Granskning är per funktionskategori, inte per genomsnitt

Ja eller nej är svaret här, men underbyggnaden måste hålla på den nivå där frågan verkligen ligger: per löneskala eller funktionsgrupp, inte som genomsnitt över hela personalstyrkan. En kund som ställer denna fråga via VSME vill veta om det finns en strukturell granskning, inte bara om det råkar stämma. Om HR-administrationen sätter minimilönen per ålderskategori och per kollektivavtalsgrupp vid sidan av den faktiska utbetalningen, och denna granskning är nyligen genomförd och dokumenterad, är "ja" ett försvarbart svar. Utan denna granskning — eller med endast ett urval från några år tillbaka — är "återstår att fastställa" det ärligare svaret än ett "ja" som du inte kan underbygga.

Observera överlappningen med andra kedjefrågor: om personalen omfattas av ett kollektivavtalligger den nedre gränsen ofta högre än minimilönen enligt lag, och då är kollektivavtalsgruppen den relevanta prövningen, inte själva minimilönen enligt lag. Denna skillnad måste framgå av svaret, annars verkar det som om två olika normer ställs mot varandra. För företag med personal i flera länder gäller detta per land separat — minimilönen i den ena etableringsplatsen säger ingenting om granskningen i den andra.

Grund: VSME, modul B, indikator om ersättning

Frågan kommer från basmodulen i EFRAG:s VSME-standard, under avsnittet arbetsbetingelser och ersättning. VSME frågar här inte efter ett belopp utan efter en bekräftelse på att den lägsta faktiska ersättningen per kategori inte understiger tillämplig lagstadgad minimilön, oavsett om det är en nationell norm eller en sektoriell kollektivavtalsnorm. Den som får denna fråga tillsammans med andra personalelindikatorer — till exempel om könsfördelningen inom personalbestånd — ser att kunden ställer denna fråga som en del av en bredare social profil, inte som en isolerad efterlevnadskontroll.