Har företaget en policy om mänskliga rättigheter i sin leverantörskedja?

Kedjepolicy för mänskliga rättigheter: separat svar, delat bevis

Nej, detta är inte ett ja/nej-svar som står på egen hand: det handlar om huruvida det finns en dokumenterad policy som anger risker för mänskliga rättigheter i leveranskedjan, och om den policyn också tillämpas. Ett muntligt avtal eller en avsikt i ett e-postmeddelande räknas inte i praktiken; portaler kräver ett dokument, vanligtvis med titel, version och fastställelsedatum. Om dokumentet finns är svaret "ja" med det dokumentet som bevis. Om det inte finns, eller om det endast handlar om kvalitet eller miljö utan att nämna mänskliga rättigheter, är "nej" det faktiskt korrekta svaret — även om det känns obehagligt.

Det här ämnet överlappar med uppförandekoden för egna leverantörer: många företag fångar policy för mänskliga rättigheter och leverantörsuppförandekod i ett dokument. Det är tillåtet, förutsatt att dokumentet uttryckligen nämner mänskliga rättigheter — tvångsarbete, barnarbete, diskriminering, föreningsfrihet är de återkommande villkor som portaler söker efter. En uppförandekod som endast handlar om pris, kvalitet och leveranstid täcker inte denna fråga. Observera också kopplingen till klagomekanism för kedjepartner: en policy utan rapporteringskanal bedöms ofta av köpare som ofullständig, även om det strikt sett är en annan fråga.

Ursprunget för detta: CSRD, kedjerapportering

Frågan härrör från rapporteringskraven i direktiv (EU) 2022/2464 (CSRD), som kräver att företag rapporterar om sin policy för sin egen personal och kedjepartner, inklusive aspekter på mänskliga rättigheter i värdekedjor. Köpare som själva är CSRD-skyldiga översätter denna förpliktelse till sina egna leverantörer genom frågeformulär — därav att denna fråga även når företag som själva inte omfattas av direktivet. Kedjedossieren innehåller svaret endast om det finns ett källdokument uppladdat; utan det dokumentet föreslår systemet inget "ja".