varför frågar banken efter finansiering från utlandet

Utländsk finansiering berör penningtvätt, inte kredit

Banken frågar detta vanligtvis inte för att få veta något om kreditvärdigheten, utan för att en kundundersökning krävs det. Pengar som kommer från utanför Sverige — ett lån från en utländsk aktieägare, en investering från ett land utanför EU, en kreditlinje hos en utländsk bank — kan ge banken anledning att ställa följdfrågor om ursprunget. Det ingår i den kundundersökning som varje bank måste genomföra enligt lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Banken är inte intresserad av själva beloppet, utan av frågan om geldströmmen kan förklaras och passar till företaget.

I praktiken kombinerar banken denna fråga ofta med frågor om förmögenhetsursprunget för företaget och om de slutgiltiga mottagarna av nytta. Om den utländska finansiären också är en UBO, vill banken att dessa två svar stämmer överens med varandra: ett lån från en aktieägare som redan är känd som mottagare av nytta väcker färre frågor än pengar från en okänd part. Om företaget inte har någon utländsk finansiering är "nej" här det svar för vilket dossieren inte behöver källdokument — det är en faktisk konstatering, ingen bedömning.

Grund: kundundersökning enligt penningtvätt- och finansieringslagen

Denna fråga följer av den kundundersökning som banker måste genomföra enligt lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism: banken måste ha insyn i arten och bakgrunden till transaktioner och geldströmmar från sin kund, och utländsk finansiering faller inom denna ram. Det är inte en fråga som följer av handelsregisterloven 2007 eller CSRD-direktivet — dessa reglerar andra delar av dossieren, såsom företagets standarduppgifter och hållbarhetsrapportering. Om någon är osäker på om en specifik finansieringsform måste rapporteras hittar de inget svar i själva Supply Chain Due Diligence-dossieren, utan i bankens portal eller hos den kontaktperson som skickade frågeformuläret.