måste jag namnge mina viktigaste leverantörer för banken

Ja, men oftast endast som beroende och inte som en lista med namn

I nästan alla fall: ja, det här är en fråga som banken förväntar sig ett svar på, men se först noga vad som efterfrågas exakt. Banker ställer denna fråga vanligtvis inte för att få en komplett leverantörslista, utan för att bedöma koncentrationsrisk: är företaget starkt beroende av en eller ett fåtal leverantörer, och vad händer med verksamheten om dessa försvinner. Det är en del av kundidetifieringen som banker är skyldiga att utföra enligt lagen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Frågan finns ofta på samma frågeformulär som frågan vad är källan till företagets förmögenheteftersom båda handlar om robustheten och ursprunget till företagets penningflöden.

Konkret frågar banker vanligtvis efter en procentsats: vilken del av inköpen från den största leverantören eller de tre största leverantörerna, och ibland landet för dessa leverantörers etablering (relevant för sanktions- och penningtvättsrisker). Namn på enskilda leverantörer är sällan nödvändiga; en procentsats och eventuellt branschen är vanligtvis tillräckligt. Om du inte har denna procentsats tydlig, är "ingen koncentration över X% hos en leverantör" också ett giltigt svar, förutsatt att det stämmer. Observera: det här är en annan fråga än den om den genomsnittliga betalningsperioden till leverantörer — som handlar om betalningsbeteende, inte om beroende.

Var detta följer från: kundiidentifiering och handelsregistret

Bankens skyldighet att ställa denna typ av frågor följer från kundiidentifieringen enligt lagen mot penningtvätt och finansiering av terrorism; leverantörskoncentration faller under kundens bredare riskprofil som banken måste fastställa. De grundläggande uppgifterna om själva företaget — juridisk form, etablering, verkställande ledamöter — kommer från handelsregistret enligt handelsregisterstadgan 2007, men leverantörsuppgifter finns inte där och måste därför tillhandahållas separat.