varför vill banken veta hur mycket kontanter som cirkulerar i vårt företag

Kontanter är en indikator i kundgranskningen

Banken frågar detta eftersom kontanter är svårare att spåra än en banktransaktion, och det gör det till en standardfokuspunkt i kundgranskningen som banker måste utföra enligt lagen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Banken måste göra en riskvärdering av varje affärsrelation, och en högt andel kontanter i omsättningen ökar den riskprofilen, oavsett om något är fel. Detta är alltså ingen misstanke, utan en fast fråga i den riskprofil som banken måste upprätthålla för varje kund.

I praktiken vill banken vanligtvis veta vilken del av omsättningen som kommer in kontant, från vilken verksamhet det kommer (till exempel en butikskassa eller serviceavgifter som betalas kontant) och om denna andel har förändrats jämfört med förra året. Om du inte har dessa siffror tydligt, är en skattning med en tydlig förklaring av källan till denna skattning vanligtvis lämplig; ett enkelt förnekande utan stöd är det inte. Samma bank ställer ofta också frågor som är relaterade till denna riskprofil, såsom vad ursprunget till företagets förmögenhet är och hos vilka banker företaget har konton — kontanter är för banken en del av en större bild, inte en separat fråga.

Var detta kommer ifrån: kundundersökningen enligt Wwft

Skyldigheten att samla in denna typ av riskindikatorer följer från kundgranskningen som lagen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ställer på banker: banken måste inte bara veta vilken kunden är, utan också hur pengarna flödar genom företaget, för att kunna identifiera en ovanlig transaktion. Det är ett annat perspektiv än till exempel en försäkringsgivare, som snarare tittar på finansiell hälsa än på penningflöden — därför att bankens frågelista landar på en annan punkt än försäkringsgivarens, även om ämnet verkar detsamma.