varför vill banken veta hur mycket kontanter jag mottar

Kontanter är för banken en indikator på tvättningsrisker

Banken ställer denna fråga för att en högt andel kontant omsättning ofta är förknippad med tvättningsrisk, och banken är skyldig att bedöma denna risk som del av kundgranskningen enligt lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (Wwft). Kontanter är svårare att spåra till en källa än en banköverföring, och därför vill banken veta om andelen kontant i din verksamhet är lämplig för verksamhetens art. En restaurang med hög kontant omsättning är något annat än ett konsultföretag som skulle ange 40% kontant — det senare är en varningsflagga, inte automatiskt ett problem, men något där banken vill ha en förklaring.

Det som banken konkret frågar om varierar mellan institutioner: ibland en procentsats, ibland en skattning i kategorier ("mindre än 10%", "10-25%" osv.), ibland en förklaring till hur denna procentsats framkommer. Om du inte har en kassaadministration som visar denna procentsats direkt, är en väl underbyggd skattning baserad på din bokföring vanligtvis tillräcklig — banken förväntar sig ingen revisorsutlåtande, men väl ett rimligt svar. Denna fråga hänger ofta samman med andra frågor från samma kundgranskning, såsom förmögenhetsursprunget för företaget och hos vilka banker företaget har konton — tillsammans bildar de den bild som banken behöver för att fastställa din riskprofil.

Rättslig grund: klientgranskningen enligt Wwft

Denna fråga följer av skyldigheten till kundgranskning i Wwft: banker måste fastställa arten och syftet med affärsrelationen och göra en riskbedömning, och andelen kontant omsättning är en standardindikator härvid. Detta skiljer sig från frågan om de ultimata mottagarna av företaget, som följer från samma lag men fyller en annan del av klientbilden: inte transaktionsrisken, utan ägar- och kontrolstrukturen.