måste jag rapportera vilka länder jag gör affärer med

Landrisk är en standarddel av kundundersökningen

Ja, i praktiken frågar banken vilka länder du gör affärer med, och det är tillåtet. Detta faller under kundundersökningen enligt lagen mot penningtvätt och finansiering av terrorism (Wwft). Banken måste bedöma risker, och länder med förhöjd risk för penningtvätt eller terrorismfinansiering är ett fast kriterium för detta. Ofta frågar enkäten inte efter varje land separat, utan efter länder utanför EU/EES, eller specifikt länder som står på en risklista. Läs därför frågan bokstavligt: "utländska kunder" kan i praktiken betyda "kunder utanför EU" eller "kunder i högriskländer", och det skiljer mycket åt vad du måste räkna upp.

Vad du konkret levererar beror på hur frågan är formulerad: en lista över länder, en procentandel av omsättningen per region, eller endast en bekräftelse att du inte gör affärer med länder på en sanktions- eller risklista. Det senare rör också frågan eller huruvida företaget eller någon av dess föreståndare finns på en sanktionslista, eftersom landrisk och sanktionsrisk ofta nämns av banker i samma andetag, men det är två olika bedömningar. Om du inte har en färdig överblick över dina kunders länder, är ett rimligt tillvagagångssätt att arbeta från dina fakturerings- eller CRM-data, och ange det separat om banken frågar efter källhänvisning.

Rättslig grund: Wwft-kundundersökning, inte handelsregistret

Skyldigheten att rapportera länder för affärsrelationer kommer inte från Handelsregisterlaget 2007 — som bara fastställer vilken företag är och vilka som tillhör den, se även vilka som är de verkliga mottagarna av företaget — utan från kundundersökningen som institutioner som banker måste genomföra enligt Wwft. Denna lag förpliktar banken själv att bedöma risker, och landrisk är en erkänd faktor för detta; företaget levererar de uppgifter som banken behöver för att kunna genomföra denna bedömning.